-Ritat mode teckningar.

-Gjort inspirationscollage: Klippt ut katalog bilder på papper, senare kartong.

-Hängt upp kostymerna på galgar inför provning.

-Klippt ut löv till trädet.

-Målat svart färg på iPadsen.

-Klätt in stolar i tyg och tejp.

-Deltog i intervjun med ensemblerna. Frågade om deras karaktärer och önskningar på kläder. Tillsammans skrev vi ner rollbeskrivningar. Till en början var det svårt, jag hamnade i en grupp med karaktärer jag inte hade koll på. Jag trodde att jag skulle behöva forma hela karaktären själv, att det bara var mitt ansvar. Jag hade bara lite fakta med mig  genom inspirationscollagen. Men det kändes bättre när de som skulle spela rollerna faktiskt inte visste så mycket själva och kom med egna idéer. Efter intervjun kändes hela projektet som ett riktigt arbete, så det var viktigt.

-Var med på studiebesök: Operans dekorationsverkstäder och rekvisita förråd. Allt var så stort. Vi såg enorma målningar de jobbade med på golvet som var flera meter långa. De skissade upp en förstoring på en tupp och sopade ut färgen. De kunde gå upp på övervåningen för att se ner hur det såg ut. Det skulle bli rekvisita till den kommande pjäsen “Don Juan”. Allt görs i material som är så lätta som möjligt. Nere i lagret med all gammal rekvisita och kostymer var det väldigt stort, mörkt och kallt. Jag fick “skräckfilms” känsla. Några hästkostymer med stirriga ögon såg rätt läskiga ut.

-Var med under repetitionerna.

Reflektion: Jag trodde vi skulle få göra mycket mer, att det skulle synas ordentligt i slutresultatet. Det blev oklart på vad exakt de ville ha av oss och vi sattes åt sidan. Det kändes som vi skulle spotta fram nya idéer hela tiden och sen var det ändå aldrig tillräckligt bra.